Eftersom att ridklubben har fått kvarka så har nu även vårt stall börjat förbereda sig på det värsta. Under den senaste veckan så har ju den större delen befunnit sig i ridhuset och 3 av oss var med på Erik-träningen förra helgen. Däremot så fick jag veta i morse från klubbens Facebook att det endast är en häst som har kvarka och den har stått i karantän från dag 1. Den andra hästen har S. Zooepidemicus som är en närbesläktad bakterie till kvarka, men inte kvarka tack och lov.

 

Så just nu är det temp-hets i stallet. Alla kommer att ta tempen på sin häst varje dag och håller en extra koll på sin egen och andras hästar. Första indikationen på att hästen har kvarka är ju just feber. Sedan kommer snoret och hostningarna. Hästarna visar symptom på kvarka mellan 3-14 dagar, så de närmsta två veckorna är ganska väl kritiska. Jag har sån ångest över kvarkan sedan beskedet kom att klubben hade det. Det är ju en allvarlig sjukdom som kan ge hemska följdsjukdomar som exempelvis lunginflammation. Dessutom har ju stallägaren flera dräktiga ston i stallet. Jag hoppas verkligen att ingen av hästarna har blivit smittade.

 

Våra grabbar var pigga och glada som vanligt igår. Ingen feber, inte snoriga eller trötta heller. Men det känns verkligen som att det kan bli två väldigt långa veckor... Det är verkligen så obehagligt och man är så orolig.