Hålla huvudet högt

Så tidig morgon idag... Inte varit så trött på länge.
 
Det är svårt att beskriva hur tröttsamt, ledsamt, tråkigt och rent ut sagt deprimerande det är när man tror att saker och ting går mot det bättre bara för att få ännu ett bakslag. Efter att Fein har fått börja sin antibiotika-kur för bara två dagar sedan så har jag redan tyckt att det blivit lite bättre. Såret har redan fått en hård yta, vilket den inte har haft på en hel månad.
 
I morse när jag kom dit så gav jag honom först medicinen och maten. Han fick äta upp frukosten innan jag tog ut honom i vattenspiltan för att skölja av såret innan grabbarna skulle gå ut i hagen. Jag ser då direkt att hans ben har blivit lite svullet längst ner vid kotan sedan igår. Jag känner då bara hur modet bara faller. Ångesten kryper på och för en stund känner jag mig bara så hopplös. Jag försöker som alltid vara optimistisk och tänka positivt, men det här såret har verkligen börjat sätta spöken i huvudet på mig.
 
Vi var så tidigt i stallet att kliniken inte hade öppnat än, men jag ringde dit för en liten stund sen. Veterinären sa att eftersom att såret är ganska djupt så är det normalt att det lever sitt eget lilla liv och att det kan bli svullet. Hon sa att så länge hästen mår bra och är pigg och glad som Fein är, så är det inga problem. Däremot ska jag hålla ett extra öga på det, precis som jag redan gör (är typ besatt). Han får ju redan antibiotika så det är ju inte så mycket mer man kan göra i nuläget ändå. Vi får vänta och se, om inte antibiotikan fungerar så får vi operera honom.
 
Jag passade även på att fråga om ridningen och huruvida jag ska linda eller inte. Hon sa då att det är bättre om det får vara öppet. Jag hade tänkt åka till stallet på en liten stund igen och titta till honom. Hade även tänkt rida honom idag, veterinären sa att det var okej, så vi får prova oss på det. Hade ju tänkt prova på första galoppen idag men jag kanske avvaktar med det eftersom att han blivit svullen. Vi tar en skrittur med två korta sträckor jogging som sist.
 
 
Så passande bild i min situation av Ryttarinspiration idag på Facebook. Bilden och snacket med veterinären fick mig att må bättre, så nu är jag positivt inställd igen. Min lilla gris kommer att bli bra igen ♡

Kommentera här: